Jaa.. I tisdags tog jag tåget själv till Strasbourg med tanken att försöka besöka Europaparlamentet där, kolla på en debatt och se en och annan politiker.
Ja jag kom till Strasbourg. Hade absolut ingen aning hur jag skulle ta mig till europaparlamentet. Köpte en spårvagnsbiljett, hittade en karta och upptäckte att linjen jag vill åka gick inte förbi där. Gick in till centrum som i stort sett är den enda del av Strasbourg jag känner till, det här var min 3:e korta dagsvisit i staden. Hittade den där spårvagnslinjen, hoppade på, hoppade av framför Europaparlamentet och kände mig helt lyrisk över att jag hade hittat dit. Gick in, frågade en vakt om besöksingången, hittade besöksingången och slog mig ner bredvid ett gäng med fleaceklädda tyskar med magväskor (haha turist eller vad?).
Strax innan kl 3 fick vi gå igenom säkerhetskontrollen för att komma in, visa upp legitimation och få en gul klisterlapp markerat "besökare".
Jag kände mig väldigt cool och viktig när jag sedan gick runt med den där lappen på Strasbourgs gator. Visserligen var det väldigt tydligt markerat besökare men det var inte det väsentliga. Det stod europaparlamentet på den och det räckte för att jag skulle gå runt och känna mig viktig, intelligent och politisk.
Väl inne i parlamentet satt jag i 1 1/2 timme och lyssnade på en debatt, gick runt och söp in den parlamentariska atmosfären och kollade på politiker. Det var inte särskillt många parlamentariker som deltog i den där debatten men jag lyckades faktiskt hitta en svensk parlamentariker på plats, Wikström någonting från liberalerna.
Ja sen så finns del väl inte så mycket mer att berätta. Jag tog mig hem och berättade sen leende för värdfamiljen om detta fantastiska besök. Hehe, de förstod nog inte riktigt det fantastika med europaparlamentet och verkade mesta glada att de slapp följa med.
Förutom mitt parlamentbesök har jag inte gjort något speciellt. Typ vandrat i bergen och i Nayemont-les-Fosses. I måndags var jag på bio med äldsta värdsystern och värdmamman och såg "Les femmen du 6 ème étage". Fransk komedi som jag till min stora lycka förstod i stort sett allt av. Jag upptäckte där i biosalen att jag inte längre satt och ansträngde mig för att förstå vartenda ord, det kom liksom automatiskt.
Idag har jag suttit och skrivit brev i några timmar, promenerat med värdsyskonen och hunden och sitter just nu och lyssnar på Glee-musik på spotify.
Je vous presente Saint-Dié.
Bisous
Louise
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar